Tal till våren och hembygden - Valborg 2003

Ebba Westberg-Heckscher

Har ni tänkt på att det inte är alla folkslag eller länder på jorden, som har en vår att hälsa välkommen. Men vi i Skandinavien med våra fyra årstider - vi har en vår - och alldeles särskilt här i Skåne äger vi en vår - en långsam en, där naturen vaknar så sakteliga och ljuset återvänder långsamt.

En gång i tiden bodde bronsåldersfolket här. Men då var klimatet betydligt mildare, och hur det folket upplevde årstiderna - och om de överhuvudtaget hade några - vet vi inte. Hur naturen då tedde sig kan vi inte heller veta. Asen fanns där ju förstås, den har alltid funnits, och ån, som vi kallar Rönneå, och som då var en mäktig flod. Och så en brusande Humlebäck.

Efter bronsåldersfolket kom järnåldersfolket och om dem vittnar gravfälten på åsen, Stora och Lilla Rör och det stora gravfältet strax öster om monumentet, som troligen en gång var Kvidinges första begravningsplats men som nu är täckt av ett villakvarter.
De första bosättarna här levde säkert i harmoni med naturen. Skogen på åsen var ett outtömligt förråd. Ur den hämtades många nyttigheter. Vackert var här - naturen var tyst och luften frisk. Men det är inte säkert att människorna här såg skönheten omkring sig. De var fullt upptagna med att bärga livets nödtorft. Men då som nu samlades man kring eldarna under vårblå skymningskvällar. Elden var inte bara en värmekälla, den hade också stor magisk betydelse, och säkert fanns bland dem en och annan poet, som kunde tolka känslorna inför våren, när solen återkom, dagen blev längre och skogen började skifta i violett. Vad människorna kring eldarna tänkte kan vi inte veta, men säkert fanns då som nu känslor av förväntan, glädje och förhoppningar.

Så följde andra vårar - andra eldar. Naturen undergick förändringar. Marken började odlas upp. Och så uppstod så småningom de små byarna. Kvidinge by, Sönnarslövs by, Maglaby, Kärreberga, Kärrarp, Sånna, Tranarp.

Klimatet ändrade ibland karaktär, men våren inställde sig alltid, inland var den tidig, ibland sen och ibland svek den när man som bäst behövde den.

En ny religion gör sitt inträde, gamla gudar överges, kyrka byggs, Tomarp reser sina murar, en ny tid bryter in. Norra Skåne är gränsbygd och det får befolkningen i byarna veta av.

Århundraden rullar på, vårar skimrar förbi och en dag är Skåne plötsligt svenskt. Krig och örlig följer i spåren, byar sticks i brand, vårdkasar flammar. Skåne har svårt att släppa banden med Danmark. Trakten här omkring har sett arméer tåga, svenska och danska. Om broar och vadställen vid Rönneå har kämpats. En sommardag 1678 slog en dansk här läger här borta mellan Kvidinge och Sönnarslövs byar. 12 000 man. Hur tror ni det såg ut? Byarna plundrades. Befolkningen for illa.

Men i de bortdragande härarnas spår grönskade nya vårar. Fred inställde sig, vardagsslitet tog vid. Nya tegar lades under plogen. Åsen här skövlades och kalhöggs. Under århundraden låg den här, naken och kal, endast bevuxen med ljung och en.

Heden här borta blev övningsfält för Skånska Husarerna och en vårdag 1810 hölls trupprevy här, varvid hände att landets nyligen valde tronföljare, kronprins Karl August, drabbades av slaganfall, föll av hästen och dog. Detta var en händelse, som skulle få vittgående konsekvenser på flera olika plan. Riksmarskalken von Fersen, som troddes inblandad i händelsen, lynchades av en uppretad folkmassa vid liktåget i Stockholm senare på sommaren. Bernadotterna kom på Sveriges tron. Om händelsen minner monumentet nedan.

Livet i de små byarna förändras nu långsamt. Nya tankar, nya idéer banar väg för en gryende industrialisering. Skola inrättas. Järnvägen kommer till byn. Tätorten med kyrka och station, som fått namn efter det gamla Kvidinge-by, blomstrar. Befolkningen växer.

Två världskrig har nuddat våra gränser och skakat oss. Skåningarna har blivit svenskar men behållit sin egenart, förankrade i gamla traditioner men ändå öppna för världen runt ikring.

Nu är det åter vår 2003 och nu överlåter jag hyllningarna till våren och den återvändande solen åt August Strindberg. Så här diktar han:

Välkommen åter, snälla sol,
som jagat nordanvinden!
Nu har du sovit sen i fjol
och vaknat röd om kinden

Värm upp vår jord, så växer råg
och fyller bondens lada!
Värm sund och vik och vind och våg
så får vi gå och bada!'

Välkommen åter, snälla sol
lys över land och vatten!
Nu klingar sång, nu stäms fiol
till älvors dans om natten.